En ny kula

Den här bloggen är tillfällig.
Jag kallar den för en abstinensblogg.

Den är som ett nikotinplåster.

Jag behöver den,
jag mår inte bra när jag inte bloggar.

Jag sover hela dagen. Jag är irriterad.
Jag skäller på Rosita för att hon inte strukit
skjortorna jag ändå inte tänkt använda.
Jag tar på mig samma använda kalsonger
efter att jag har duschat.

I förrgår rakade jag mig med hårmousse,
något jag aldrig gjort tidigare.

Jag märkte inte att det inte var raklödder,
förrän jag rakat halva ansiktet.

Till och med min dotter har reagerat.
Igår sa hon:

- Pappa, titta på dig. Du måste börja blogga igen.

Hon har rätt.

Halva vitsen med livet är att leva det,
den andra halvan är att berätta om det.

Så här börjar min berättelse.
Igen.